hjalpjagarmedhus.blogg.se

Som rubriken antyder så var jag idag ute och gick med Alva och hennes hundar. Vi gick samma skogsslinga som jag brukade springa när jag var yngre, för ungefär ett decennium sen. Ett decennium låter mycket men inte riktigt lika mycket om man tänker på att ens liv hitills sträcker sig över fyra decennium och faktiskt två milennium. Fast det får en ju bara att känna sig ännu äldre. Tusan också...

 

I alla fall, åter till promenaden! Det var skönt att komma ut lite och kul att gå just den slingan. Märkligt hur varenda krök och backe framkallade olika undermedvetna känslor hos en som sitter kvar sedan dess. Jag kunde känna utmattningen innan jag ens kom fram till backen bara för att jag associerade den med en tidigare kraftansträngning. På samma sätt så när vi nådde toppen av sista backen och jag visste att nu är det bara plant och nerförsbacke kvar fick jag ett minilyckorus och kände mig nöjd, trots att vi bara promenerat och det varken varit jobbigt innan och inte heller bara var skönt att vi snart var framme. Men har man haft en viss känslomässig reaktion de föregående hundra gånger man passerat där så är det nog svårt att bryta det mönstret..

 

Vi pratade lite om liknande placeboeffekter och sådant på mindfulnesskursen idag, fanns en massa roliga studier som hade gjorts tydligen. Nu kommer jag givetvis inte på några dock... Jo! Man hade upptäckt att läkarstuderande som fick sätta på sig en vit rock innan tentamen presterade 20% bättre. Teorier kring varför var allt ifrån att de fick bättre självförtroende till att de kopplade den vita rocken till medicinsk praktik ochdärför kunde hitta minnen ifrån detta lättare. Intressant. Nu har jag ju förvisso gjort alla mina tentor redan men undra om resultatet hade blivit bättre om jag bara hängt ett usb-minne om halsen? Det får vi aldrig veta...