När jag skapade bloggen igår tänkte jag att jag INTE skulle skriva om personliga saker, detta för att jag inte ville spilla ut en massa privata saker på en blogg som vem som helst kunde gå in och läsa på. Men å andra sidan, vem i hela världen skulle vara intresserad av att läsa om mitt privatliv? Och skulle jag plötsligen börja bry mig så går det ju trots allt att lösenordsskydda en blogg. Hur som helst, jag beslutade mig just för att jag kan skriva om precis vad jag känner för, och anledningen till att jag gör det på en form som riktas åt andra läsare är mest för att jag inte gillar att skriva på "kära dagboken"-formen...
I alla fall, tillbaka till rubriken! Igår kväll när jag just skulle gå och lägga mig lurade Gabbe ut mig på altanen för att han skulle visa något. Min första tanke var typ att "nu kanske den ensamma chilin på vår chiliplanta har mognat, men det skulle ju kunna vänta till morgondagen...". Men nejdå, därute hade han tänkt lyktor och dragit ut en liten spotlight som lyste upp buskarna vid trädgårdsbordet. Någonting stod på bordet men jag kunde inte urskilja vad det var, och jag fattade verkligen ingenting. Först efter några kärleksförklaringar och kommentarer om hur jag inte gillar att bli överraskad offentligt förstod jag vad som var på gång, och mycket riktigt, han friade! Frågade om jag ville bli gammal med honom. Det är sällan jag saknar ord men jag blev helt stum och fick bara fram "Ja... det vill jag...".
Det som stod på bordet visade sig vara champagne och glas. Champagnen kanske skulle smakat bättre om jag inte just borstat tänderna, men det är väl ett i-landsproblem om något! Han hade ju inte fått tillfälle att smyga iväg och tända ljusen och göra iordning förrän jag gick till badtummet.
Så så kom det sig, att vi sedan igår kväll den 15/9 är förlovade. Datumet var inte helt slumpmässigt valt heller. Det var sista dagen på vecka 37 år 2013, eller om man skriver om det som år och vecka 13-37...
I alla fall, tillbaka till rubriken! Igår kväll när jag just skulle gå och lägga mig lurade Gabbe ut mig på altanen för att han skulle visa något. Min första tanke var typ att "nu kanske den ensamma chilin på vår chiliplanta har mognat, men det skulle ju kunna vänta till morgondagen...". Men nejdå, därute hade han tänkt lyktor och dragit ut en liten spotlight som lyste upp buskarna vid trädgårdsbordet. Någonting stod på bordet men jag kunde inte urskilja vad det var, och jag fattade verkligen ingenting. Först efter några kärleksförklaringar och kommentarer om hur jag inte gillar att bli överraskad offentligt förstod jag vad som var på gång, och mycket riktigt, han friade! Frågade om jag ville bli gammal med honom. Det är sällan jag saknar ord men jag blev helt stum och fick bara fram "Ja... det vill jag...".
Det som stod på bordet visade sig vara champagne och glas. Champagnen kanske skulle smakat bättre om jag inte just borstat tänderna, men det är väl ett i-landsproblem om något! Han hade ju inte fått tillfälle att smyga iväg och tända ljusen och göra iordning förrän jag gick till badtummet.
Så så kom det sig, att vi sedan igår kväll den 15/9 är förlovade. Datumet var inte helt slumpmässigt valt heller. Det var sista dagen på vecka 37 år 2013, eller om man skriver om det som år och vecka 13-37...
Kommentera